Tidningshuset kom till så långt ifrån tidningar och hus som man kan tänka sig. Det var på Mount Everest eller närmare bestämt i baslägret på den norra sidan av världens högsta berg som jag bestämde mig för att starta Tidningshuset.
En väldigt Pigg Clas Johansson på Mount Everest 1987. Kanske var det utsikten, kanske var det syrebristen. Men i vart fall var det här idén till Tidningshuset föddes.
Jag var där som en del i den svenska Mount Everest-expeditionen och året var 1987. Vi valde att klättra upp från Tibet. Den norra sidan bjuder på en svårare, men samtidigt mindre slumpartad klättring, något som stämmer bra med mitt sätt att se på livet och arbetet.
När man lever på och vid foten av Mount Everest går det mesta av tiden åt till basala saker som att hålla sig varm, äta och försöka sova. Ska man dessutom som jag försöka skriva lite artiklar blir det inte mycket tid över för djupare tankar.
Efter en tid insåg jag att jag inte en enda gång tänkt på det kundtidningsbolag jag just då drev. Det hette Publicisterna (det heter det förresten ännu, eftersom det fantastiskt nog överlevt ända till i dag). Det var ett välmående bolag med ett antal anställda kreatörer. Men det var just det där med anställda som var haken.
Innan jag reste iväg till Everest upptogs mina dagar i huvudsak av att tala om för andra vad de skulle göra, tidningar gjorde jag på kvällar och nätter när alla andra hade gått hem. Under tiden i Tibet bestämde jag mig för att ändra på detta.
Det visade sig vara knepigt att ändra invanda mönster och till slut insåg jag att enda sättet att komma runt problemet var att sälja det befintliga bolaget och starta om igen – utan en massa anställda kreatörer. En del i affärsidén i det nya bolaget blev att inte ha fast anställda. Istället satsade vi på ett stort nätverk med en fast kärna av de bästa frilansande medarbetare som gick att få tag på. 1987 skakade alla på huvudet åt en sån idé: ”medarbetarna kommer att sno projekten”, ”det kommer att bli en enorm personomsättning”, ”du kommer inte att kunna kontrollera vad folk gör”, ”ni kommer aldrig att kunna hålla hög kvalitet”, var några av de uppmuntrande tillropen.
Faktum är att det blev precis tvärtom. Ingen har någonsin försökt ta över ett projekt, flera av de som jobbar med Tidningshuset har varit med ända sedan starten, kvaliteten ligger på topp och jag slipper dessutom kontrollera vad medarbetarna gör. Så länge slutresultatet är bra är kunderna nöjda och då är jag också nöjd. Var och när jobbet görs är inte längre viktigt. Slutresultatet är däremot extremt viktigt.
Idag är det här sättet att arbeta vardagsmat av den enkla anledningen att de bästa projektledarna, skribenterna, fotograferna och formgivarna inte vill vara anställda utan föredrar att jobba i nätverk. Det känns dock extra kul att vi var pionjärer och att jag tänkte rätt i den syrefattiga luften på Mount Everest. Eftersom vi var tidigt ute kunde vi dessutom lägga beslag på de bästa medarbetarna.
Från detta kontor med tillhörande obligatorisk dunjacka har utvecklingen bara gått framåt.
Från den första tanken på Everest till dagens kontor precis invid Hammarby Sluss i den nybyggda stadsdelen Hammarby Sjöstad har det förstås hänt en del.
En av de roligaste resorna var den med det lilla oljebolaget Nynäs Petroleum. I över 20 år jobbade vi med en internationell kundtidning på en massa olika språk. Vi fick arbeta mycket nära en organisation (ibland kände jag mig nästan som anställd…) som till en början var ung och vågad och med tiden blev erfaren och smart. Under tiden gick Nynas, som det numera heter, från att vara ett litet europeiskt bolag till att bli en världsomspännande koncern.
Om Nynas var små så var Ford desto större. Under de många år vi gjorde deras svenska kundtidning var de faktiskt näst största bilmärke i Sverige och vi skrev om allt mellan himmel och jord för över 300 000 Fordägare.
Vi var också med om att under många år etablera en annan multijätte – vitvarutillverkaren Whirlpool – på den nordiska marknaden. Här var uppdraget att bygga upp Whirlpools image bland de stundtals rätt svårflörtade vitvaruhandlarna. Det gjorde vi med en tidning på fyra olika språk, ett för varje marknad, och såg med den till att Whirlpool alltid fanns i handlarnas medvetande.
Skanska är ett annat bolag som ligger mig varmt om hjärtat och som jag följt i över 15 år. Det roligaste med Skanska är att de inte bara tänker på hur man ska bygga hus och vägar på ett optimalt sätt utan också lägger mycket tid på exempelvis miljö, säkerhet, jämställdhet och integration. Det är en fröjd att få vara med om detta. Kundtidningar, interntidningar och nyhetsbrev är bara några av de produkter vi gjort (och gör) för Skanska.
Nästan lika roligt som att jobba med alla spännande kunder är det att se utvecklingen i branschen. Från början var vi pionjärer på en marknad med en handfull aktörer som alla sysslade med tryckta medier i olika former. I dag finns ett stort antal företag som sysslar med det som kallas uppdragsjournalistik. Produktbredden är enorm och mycket av det som görs i dag är elektroniskt även om de trycka medierna är förvånansvärt seglivade och i rätt sammanhang otroligt effektiva.
Vill du veta mer om Tidningshuset och hur vi jobbar är du förstås välkommen att höra av dig till mig.
VD och ägare, Tidningshuset AB